Never let you go

Sitter här på mitt rum med tusen tankar i huvudet som vanligt.
Kommer jag någonsin kunna släppa taget?
Varje gång nått kommer upp som tyder på att det är över, bultar mitt hjärta i 3000 slag i sekunden. I morse skakade jag när insikten började komma till mig.
Drömmarna blir mer och mer verkliga och det är dags att öppna ögonen.
Vad vill jag och vad kommer jag klara av att fatta för beslut?
Kommer jag kunna se mitt livs första kärlek tillsammans med någon annan?
Kommer jag kunna släppa på mina klor och faktiskt gå vidare?
Om det blir så, kommer alltid, ALLITD, en del av mig hoppas att vi någon gång i framtiden ska kunna hitta tillbaka till varandra. Vi har trots allt något speciellt, och ingen har varit mig så nära in på livet som just Du. Mitt hjärta kommer alltid slå ett extra slag vid tanken på dig.
Mitt hjärta skriker, och min hjärna går på högvarv... Vad har hänt egentligen?



S & E?

Bad update

Känner mig inte särskillt motiverad till att blogga längre,
därav glest mellan inläggen.

Nåja, här kommer en viktig rad som ger er svar på det ni alla
kanske ligger och funderar över och skapar sömnlösa nätter.

Jag lever

Slut

Rader om mig

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort

Spin my head

Just nu sitter jag i min säng med en konstig känsla.
Jag själv var rätt säker på mitt beslut, men det blir mer och mer grått ju längre tiden går. Varför kan inte känslor bara vara konkreta? Svart på vitt, enkelt. Men nej, utan när man ser vissa saker och framför allt inser så blir man osäker. Gjorde jag rätt?


Jag blir nästan tokig. Nånstans måste ju känslorna vara alldeles för starka för att man ens ska kunna tränga undan dom, för dom poppar ju upp stup i kvarten hur man än försöker.

Real love? Kan mkt väl vara så...

Hard Decision

Rätt eller fel?
Det vet man aldrig förrän man verkligen känner efter, och det gör man sällan.
Tiden i livet är knapp, och ofta jänns det som att den inte räcker till nått.
Just nu vet jag varken in eller ut, helt tom bara. Orkar inte tänka efter, för då kommer ångern och jag kommer bli den där svaga människan. Jag ska snart ta mitt eget kliv ut i världen, det är dags att skaffa kött på benen.

Jag kommer garanterat ångra mig men då har jag iallafall provat hur det kändes och fått veta vad jag inte kunde vara utan och vad jag kunde vara utan. Frågan är väl om det hjälper att läka en förvirrad själ. Det får helt enkelt visa sig.

Tack! (läs mellan raderna...)