Since you've been gone

Jahapp, another day in paradise... Eeeeeller inte!
Nåja, de små guldkornen i vardagen räddar mig från att bli en grå själ. Vilket inte är allt för långt borta. Tur bebis och mina få fina vänner som fortfarande håller god ton finns! Det blir så tråkigt när man tappar tilliten till sina vänner och när de som man trodde att man verkligen kunde lita på till 110% visar att de inte är värda ens förtroende. Jag tror att jag sakta men säkert börjar komma till insikt och bli en bättre människa. Jag vill iallafall tro det. En som inte behöver leva på att baktala, se ner på och leva på andras misstag eller framgångar. Börja komma ur den onda Vansbro-cirkeln. Känner faktiskt mig inte hemma här, känns som att jag hör någon annan stans. Passar liksom inte in. Jag vill tro att det finns så mycket bättre människor och så många bättre platser än i den här ruttna, instängda hålan.

Det är snart Juni, och då är det tack och hej och sakta men säkert börja klippa banden mellan mig och alla dåliga Vansbro-minnen. Jag vet att min tid kommer att komma, och jag hoppas det är snart!

Take it or leave it

Kan inte få klumpen ur magen... Undrar vad jag har här att göra egentligen? Mina "vänner" verkar ju inte finnas i alla fall, och nu har all tillit försvunnit. Jag vill bara här ifrån och helst aldrig mer komma tillbaka så jag slipper se. Jag undrar hur ni skulle känna om jag gjorde samma sak mot er.... När jag ser dig efter det här kommer jag må illa. Sånt här gör mig fruktansvärt ledsen, som att få ett knivhugg i ryggen. Och jag bara undrar hur ni skulle känna om samma sak inträffade för er.... Fyfan.

Begränsad vardag

Känner mig sjukt begränsad. Drygt att ständigt gå runt att undra.
Aldrig veta... Måla upp bilder. osv osv osv osv osv osv osv osv osv

Ring låssmeden

Såg dig idag, typiskt. Platt fall och is i magen.. Jaja-

Insåg idag att från och med måndag
måste jag låsa in mig fram till den 6 maj.
Insikten börjar börjar komma ikapp med vissa saker.
Studentmössa hemma, balklänning ska fixas, plugg plugg plugg...
Studenten närmar sig med stormsteg!!!

Vägen till Uppsälje

Var nervös redan när jag gick utan genom dörren för jag såg var klockan var. Jag visste att när jag kom till Grönalid så kunde jag när som helst möta dig och känslan blev en blandning av skräckblandad förtjusning. Nervös över vilken stämning det skulle bli, glad över att äntligen få se ditt ansikte igen.
Hela vägen från OK tills det att jag kom ut på Uppsäljevägen och inte längre såg Felix var de mest explosiva minuterna på väldigt längre. Jag visste att efter varje sekund som gick så kunde du komma runt hörnet. Aldrig någonsin har jag velat se dig igen som jag ville då. Jag var dock rädd för att bryta ihop och lägga mig på vägen och sluta andas ungefär. På vägen bakom Bilprovningen vände jag mig om säkert 3 ggr i sekunden IFALL jag skulle kunna få se en skymt av dig när du var på väg hem. Tyvärr gick jag nog för tidigt, för jag fick aldrig se dig.

Tårarna kom direkt, och under vägen till Uppsälje så insåg jag massor av saker, men det var en tanke som etsade sig fast i huvudet. 4 års kärlek går inte att glömma, går inte att tränga undan, går inte att släppa taget om. Jag kände hela vägen att jag bara ville vända och springa hem till dig och slänga mig runt din hals och berätta hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag ångrar de 3 senaste månadernas beslut, och aldrig släppa taget. Självklart insåg jag att det skulle inte funka för 5 öre, men jag kunde inte släppa tanken. Det var synd att det krävdes ett så stort snesteg för att inse min kärlek till dig. Jag kommer aldrig kunna ställa saker och ting till rätta igen, hur gärna jag än skulle vilja det. Jag är inte värd en andra chans, trots att det är det absolut mesta jag önskar. Mitt hjärta skriker, och jag får skylla mig själv. Jag kan inte förneka att du finns i mina tankar 23,9 timmar av 24.

Det tjänar ingenting till att sitta här och skriva, det är för sent iallafall. Skönt att skriva av sig och uttrycka sina känslor som man inte kan få fram på ett bra sätt. Hoppas att det framgick tydligt, för jag kan nog inte säga att jag älskar DIG på ett bättre sätt!

Another song

If I could turn back time
If I could find a way
I'd take back those words that've hurt you
And I'd stay

I don't know why I did the things I did
I don't know why I said the things I said
Prides like a knife it can cut deep inside
Words are like weapons, they wound sometimes
I didn't really mean to hurt you
I didn't wanna see you go
I know I made you cry, but baby..

If I could turn back time
If I could find a way
I'd take back those words that've hurt you
And you'd stay
If I could reach the stars
I'd give them all to you
And you'd love me, love me, like you used to do

My world was shattered, I was torn apart
Like someone took a knife and drove it deep in my heart
When you walked out that door I swore that I didn't care
But I lost everything darlin then and there
Too strong to tell you I was sorry
Too proud to tell you I was wrong
I know I was blind, and darlin...

If I could turn back time
If I could find a way
I'd take back those words that've hurt you
and you'd stay
If I could reach the stars
I'd give them all to you
and you'd love me, love me, like you used to do

If I could turn back time...
If I could turn back time...
If I could turn back time...
Oh baby...

I didn't really mean to hurt you
I didn't wanna see you go
I know I made you cry, but

If I could turn back time
If I could find a way
I'd take back those words that hurt you..
If I could reach the stars
I'd give them all to you
and you'd love me, love me, like you used to do

Vacker dag

Det är tur att solen tittar fram i dessa tider när det mesta verkar gå emot en. Just nu känns det som att någon äter upp mig inifrån, sakta men säkert. Lagom till Maj finns det väl bara en benhög kvar av mig. ;P

Jaaa.... Känner mig superförvirrad. Insett saker och ting också, lite väl hårda insikter. Men man kan inte alltid vara på topp, right? Kanske bäst att låsa in sig trotsallt, då får man saker gjort i skolan och jag slipper såra någon. Good choise Sanna!

Helt värdelöst

Finner inga ord... Vad har jag gjort egentligen?
Katten klöser hål i hjärtat på mig... Too late

Elände

Vem är jag? Helt sjukt....
Skulle gärna spola fram till sommar så jag får flytta, känns behövligt.
Men då kommer jag ju åka från guldgruvorna som verkligen är bäst.
Men... å andra sidan är det inte så köttigt att en annan hatar en.
Är man sjuk i huvudet så är man.. Inte mycket annat att säga om det.
Känslomässigt psykfall, here I am!
Känns hårt när man förlorat en bästa vän, för ingenting.
Jag fick ju iallafall veta hur jag egentligen kände, dock på fel sätt och för sent.
Men jag får lära mig att leva med det.
Kommer dock aldrig att sluta älska dig längst inne, hur jävligt det än ser ut på utsidan.
Men vad spelar det för roll, när det inte är ömsesidigt...