Jahapp, another day in paradise... Eeeeeller inte!
Nåja, de små guldkornen i vardagen räddar mig från att bli en grå själ. Vilket inte är allt för långt borta. Tur bebis och mina få fina vänner som fortfarande håller god ton finns! Det blir så tråkigt när man tappar tilliten till sina vänner och när de som man trodde att man verkligen kunde lita på till 110% visar att de inte är värda ens förtroende. Jag tror att jag sakta men säkert börjar komma till insikt och bli en bättre människa. Jag vill iallafall tro det. En som inte behöver leva på att baktala, se ner på och leva på andras misstag eller framgångar. Börja komma ur den onda Vansbro-cirkeln. Känner faktiskt mig inte hemma här, känns som att jag hör någon annan stans. Passar liksom inte in. Jag vill tro att det finns så mycket bättre människor och så många bättre platser än i den här ruttna, instängda hålan.
Det är snart Juni, och då är det tack och hej och sakta men säkert börja klippa banden mellan mig och alla dåliga Vansbro-minnen. Jag vet att min tid kommer att komma, och jag hoppas det är snart!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Halluu!
SvaraRaderaTänk på att det är INTERNET du skriver på och inte din personliga dagbok som du väljer vem som läser. Kan kanske kännas rätt att vara så utlämnande nu, men det kommer andra dagar... Tråkigt att du känner som du gör, men tänk efter en och två gånger vad du skriver på bloggen - personlig men inte privat är en bra tumregel. Puss från anonym