Vem är jag? Helt sjukt....
Skulle gärna spola fram till sommar så jag får flytta, känns behövligt.
Men då kommer jag ju åka från guldgruvorna som verkligen är bäst.
Men... å andra sidan är det inte så köttigt att en annan hatar en.
Är man sjuk i huvudet så är man.. Inte mycket annat att säga om det.
Känslomässigt psykfall, here I am!
Känns hårt när man förlorat en bästa vän, för ingenting.
Jag fick ju iallafall veta hur jag egentligen kände, dock på fel sätt och för sent.
Men jag får lära mig att leva med det.
Kommer dock aldrig att sluta älska dig längst inne, hur jävligt det än ser ut på utsidan.
Men vad spelar det för roll, när det inte är ömsesidigt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar