är det så att jag har nått att delge till er.
Imorn är det bal och jag har ångest. Man ska vara fin och se fin ut och ta en massa kort och vara fin... fin fin fin. Hur ser man inte ut nu då lagom till denna fina dag? Bra tajming..
Nåja, jag hoppas att det blir en hyffsad dag ändå. Och jag hoppas verkligen att herr E uppskattar mitt sällskap annars går jag under jorden tror jag.
Rädslan börjar komma krypande nu och paniken artar sig. Ångest till tusen. Drömmer till och med konstigare saker på nätterna än vad jag brukar. Dagen D är snart här och det kommer bli en av de värsta jag varit med om tror jag. Avsked är inte min starka sida. Jag får verkligen panik när jag tänker på det. Ensamheten som kommer att bli mer uppenbar, tomheten. Förlusten? Den vill jag inte ens tänka på. Nu kom jag in på en annan linje känner jag men den tär lika mycket på mig. Känner mig maktlös och jag får bara panik och agerar fel. Ja, det är faktiskt så att jag känner enbart ren panik i hela min kropp. Jag kan liksom inte sitta still för att det kryper i mig av panik. Lämnad och ensam kvar, kommer min höst se ut så? Vågar inte ens tänka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar