Till en vän

Det finns en person jag jag fått lära känna i mitt hittills trevliga liv. Denna person var vid tillfället en vacker, tillsynes självsäker person som såg ut att ha ett intresse utöver stallet med tanke på kläderna :) Vid detta tillfälle då jag fick chansen att verkligen lära känna henne hade jag ingen aning om vad som fanns under den vackra fasaden. Aldrig hade jag kunnat ana att jag skulle få lära känna en person som senare skulle visa vad riktig vänskap är.
Men nu vet jag!


Denna vackra flicka är så otroligt vacker på alla sätt och vis, både på insidan, utsidan, ovansidan och undersidan. Mina tankar förs tillbaka till de dagar då vi sitter i stallets cafeteria på onsdagseftermiddagarna och väntar på att kvällens hopplektioner ska börja. Där sitter vi och delar med oss av helgen och veckans skvaller och vi skrattar och pratar som aldrig förr. När kvällens tränignar är över och jag blir sittandes hemma i hennes säng tillsammans med henne och tittar på Grey's så kommer en annan människa fram. Så varm, så känslig. Det finns helt enkelt inget ont i min vackra vän. Man vet att, det som sägs i det rummet stannar i det rummet. Lojalitet, mina så kallade vänner, lojalitet! I skrivande stund önskar jag att jag kunde vara likadan...


Till historien hör att jag och min kära vän inte känt varandra alls länge, men ändå kommit varandra så nära som ingen gjort tidigare. Det är inte mycket vi inte vet och förstår hos varandra, det är helt enkelt på lika villkor. Det gillar jag, lika villkor.

I skrivande stund sitter jag i min gamla säng och allt skulle kunna kännas som vanligt. Tyvärr så är det inte så. Min älskade vän sitter kanske i sadeln på sin häst flera hundra mil bort från mig. Det bokstavligen värker i mitt hjärta att jag inte kan gå hem till hennes lilla mysiga lägenhet och sitta i sängen och prata som bara vi kan. Att jag inte kan få en sån där kram som bara hon kan ge när jag är ledsen. Att inte kunna få se hennes underbart varma leende som får en så himla glad. Det är långt kvar tills jag kan göra dessa saker, och vissa kan jag kanske aldrig mer göra. Det skrämmer mig, att liver fortsätter. Jag vet iallafall att jag aldrig kommer att hitta en likadan vän som min kära Therese. Aldrig kommer jag känna samma trygghet hos någon, för det finns ingen som ger mig samma trygghet som henne. Det finns ingen som förstår mig lika bra, det finns ingen som tycker om mig för den jag är som henne. Men jag vet att våran saga är inte slut för att vi bor på olika sidor av jordklotet.
Jag vet att jag kommer alltid att ha hennes varma leende hos mig,
vart hon än är. Och hon kommer alltid att ha min kärlek hos sig,
vart jag än är.


En klyscha är en klyscha, men för mig betyder den så mycket mer. Ordspråket "tills döden skiljer oss åt" skulle jag inte kunna dela med någon annan. Så Therese Bondeson, det som jag skriver här kommer direkt från mitt osäkra hjärta. Du får mig säker på det jag tvivlar på, och du får mig att se saker från den ljusa sidan. Folk kan säga snälla saker till mig, men orden från min fina Tess går rakt in i hjärtat på mig. Det är de orden jag kommer ihåg när jag känner mig nere. Det tycker jag är äkta vänskap! <3




Sanna Hellström & Therese Bondeson, tills döden skiljer dem åt