Det närmar sig!

Har precis kommit från kyrkan, så nu har jag officiellt sommarlov!
Träffade på alla studenter utanför kyrkan. Det är nära nu. Jag har blivit nervös, och fråga mig inte varför. Det är med lite blandade känslor man ser dessa söta ungdomar som lämnar skolan nu, men jag måste säga att det är mest sorg faktiskt. Tyvärr. Skolan kommer inte bli sig lik, det bara är så. Och inte nog med allt detta elände, våran mentor ska vara mammaledig...

Och jag får mer och mer panik över hur fort tiden går. Fast ändå vill jag nu att det bara ska gå fortare så jag får sluta den där förbannade skolan som alla andra. Men sen då? Vart ska jag sen? Iofs blir nog det ett senare problem, men kanske dags att börja luska lite... Hjälp, PANIK!!!