Mysteriet om tiden

Jag har funderat länge på hur man kan få tiden att räcka till till allt man vill göra och hinna med i livet. Och just dessa två veckor har jag märkt att den gör absolut inte det, och framför allt:
Man har aldrig tid med sig själv. Jätte dumt verkligen, för det är ju den tiden som är viktigast i hela livet tror jag. Har ju då börjat med mitt körkort, och ännu är det oklart när jag har det i handen, det kan dröja nån månad men även så kan det vara avklarat om någon vecka. Spännande men stressande att inte riktigt veta heller, för jag måste ju plugga som en gnu nu ifall det skulle visa sig att jag ska göra proven om några veckor. Men samtidigt så kan det ju dröja och då är det ju onödigt att skynda på för då glömmer jag ju till sen. Men det är väldigt skönt att jag har börjat iallafall.


Fast när jag tänker efter så blir jag nästan rädd. Det som ja gått och längtat efter i kanske 1 år är plötsligt närmare än jag kan tänka mig. Om ca 2 veckor fyller jag 18, vad hände? Men sjukt gött ska det bli ;) Nu laddar jag inför en härlig vecka tillsammans med härliga människor på festival!


Dock gråter mitt hjärta lite då min kära vän styrde kosan till Tyskland idag, och jag hann inte säga hej då. Hon blir borta till jul, med ett byte av jobb till Skåne i mitten av juli men dock ingen hemfärd emellan. Pissigt, men det är bra med impulsgrejer. Snabba beslut, annars grubblar man för mycket. Hoppas du har det jätte bra iallfall Jossan, och jag kommer sakna dina hickar! :)


Nej, nu blir det körkort och sova. Tjipp!

Jag och honeypie <3