Men iallafall, dagen var hemsk ända tills nu på kvällen. En klump som vägt flera ton hela dagen lättade från mitt bröst och äntligen kan jag pusta ut. Jag sitter inte ensam som jag så länge trott, och tur är väl det för vad vore världen om man var HELT ensam?
Lucky me att jag har en underbar pojkvän och underbara vänner (få men riktiga). Och johannes, innerst inne ler mitt hjärta, har bara inte lyckats hitta vart än. :) Om sisådär någon månad ska ni se att min blogg är full av glada och positiva inlägg, måste bara jobba mig till toppen ni vet :) Men någon dag ska även jag nå dit, och jag hoppas att det inte är allt för långt kvar.
Det finns dock EN negativ sak med denna dag. Att få se sin pojkvän för sista gången på 1 vecka :/ den jäveln drar till London, och vems fel är det? Jo Jo Jo Johannes.... *host*
Nåja, även där blir det något positivt, och det är väl ändå att han kommer tillbaka nästa onsdag igen. Men men mitt jobb kan denna vecka bli en evighet haha.
Nej nej, nu är det bedtime som gäller. Man vet aldrig hur morgondagen ser ut.
Ta hand om er för guds skull. Tjipp! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar