Fattar verkligen inte varför jag dag ut och dag in väntar på samma sak. Nu mer än någonsin... Det där lilla i vardagen som sätter spår är det jobbigaste. Fast jag kommer nog fortsätta att vänta på det där betydelsefulla lilla samtalet... Ja, det kommer jag nog att göra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar