Jag kan bara inte släppa tankarna på min kärlek, och varje dag jag påminns om att jag nu mer är "ensam" så värker det mer och mer i hjärtat. Jag kan bara inte förstå hur en människa kan sakna en annan människa något så fruktansvärt mycket?
När jag ligger här just nu, så inser jag att jag under en veckas tid ENBART hört och sett i form av skrivna ord på en dataskärm, min kärlek. Från att i stort sett träffats varje dag till att inte ens ha sett skymten av honom på en vecka. Det mina kära vänner, det gör jävligt ont.
Faktiskt så skulle jag nästan kunna sälja någon av mina kroppsdelar bara för att få skratta med, känna eller bara titta på honom. Om så bara för en liten stund. Bara tanken av att jag för någon vecka sedan låg bredvid honom i hans trygga famn och fick världens finaste puss, den gör mig illamående av saknad. Och nu, ja nu ligger jag här ensam med så mkt gråt i halsen så jag nästan kvävs. Och det känns så otroligt fel. Så tomt och så sjukt ensamt och utlämnat. Nätterna och mornarna är den värsta tiden, det är då man hinner tänka. Helst skulle jag bara vilja stänga av där uppe och låta tiden gå och inte behöva känna efter eller fundera eller sakna. Men det går ju fasiken inte...
Jag trodde inte man kunde vara så "beroende" av en annan person förrän jag upplevde det själv. Jag trodde jag skulle kunna vara stark och kunna stå på egna ben utan att totalt bryta ihop, men det är nästan på gränsen till att jag inte klarar det. Hade inte trott att det skulle vara så här svårt! Om jag bara kunde få känna den där tryggheten igen, och framför allt närheten med den människan man faktiskt älskar. Och ja, jag får säga att jag älskar honom. Vi har trots allt delat många minnen tillsammans, och de går inte att tänka bort i första taget.
Om jag ska vara ärlig, så känns det just nu som
om jag har förlorat min högra hand.
Man inser inte vad man saknar förrän man förlorat det.
Och nu har jag gjort det, och nu vill jag
inget annat än att få tillbaka det.
Går det? Jag har ingen aning, och jag vågar inte hoppas heller.
Men jag vet vad mitt hjärta vill,
och jag önskar att ditt hjärta ville detsamma!
"Min" Erik... <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar