Sitter här i min säng i Riesenbeck och har nyligen kommit från stallet. Stelfrusen som en liten isbit sitter jag här och tankarna börjar komma. Hur kunde det bli såhär helt plötsligt? Vad var det som blev fel? Fattar det inte fortfarande... Kommer nog aldrig förstå det heller. Ibland känns det som om det inte känns nått alls när jag tänker på det, och ibland vill jag bara skrika av ångest. Hur kan man bara stöta bort känslor sådär? Och sen när man inte klarar av att göra det längre, ja då kommer dom tillbaka 10 ggr värre. Ibland vill jag, ibland inte. Men det är mest rädslan som gör mig orolig. Nej fy... Nu blev det jobbigt så nu är det bäst jag skaffar mig nått att äta så jag kan tänka på annat. Fan... Kommer jag klara av att se? Det vet jag faktiskt inte förrän jag gör det. Den stora frågan är hur jag kommer reagera när mina "sanna känslor" kommer fram så att säga.
Fenito
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar